Jag forstar att du ar nyfiken och jag ska gora mitt basta att forklara fenomenet. Allra forst behovs en generell snabblektion i den Amerikanska mentaliten. Vi gillar shower och faktum ar att ju mer det tjoas, hojtas och visslas ju battre ar showen. Inte for att vi hinner med allt som sags under showen men sa lange som vi kan bibehalla ett par generella ord kan vi halla den i minnet.
Obama drog massvis med publicitet under sin valkampanj med budskapet "Change". Han har ocksa samma formaga som tex Billy Graham hade nar det galler att trollbinda publiken. Han var en ung, intelligent, valkladd och "affluent" man och nar det galler politik ar glasstaket fortfarande tumstjockt. McCain var for gammal och Mrs Clinton var av fel kon. Det var givet att demokraterna skulle vinna valet.
Nar han sedan flyttade in till Vita huset och borjade forsoka samarbeta med kongressen och senaten stotte han pa samma gamla problem som de flesta presidenter fore honom har gjort. Washington ar en segsliten varld av sig sjalv och alla smapavar som sitter dar representerar just sina egna valdistrikt och deras allra framsta "concern" ar att bli omvalda, inte nodvandigtvis att enas for att den ena eller den andra lagandringen ska komma till stand. Lagger man sedan till lobbyisterna som till stor del bestar av gamla representanter fran kongress och andra institutioner som for en redig summa pengar anvander sitt inflytande for an den ena och an den andra saken, ar ekvationen fardig for analys.
"Change" var for en del valjare, allman sjukforsakring och for andra ett avslutande pa kriget i Irak. Ordet "Change" innebar ocksa nagot nytt och farligt for Washington och darfor borde det bordlaggas och sandas till kommiteer for begravning i analyser och utredningar. Att sedan de konservativa, som behovde nagot nytt att attrahera folk med, beslot sig for att "valsigna" the teaparty, en av manga foreteelser som financieras av foretag och privatpersoner som av en eller annan anledning inte anser att "gemene man" behover tas om hand via lagstiftning och liknande regeringsbeslut. Kom ihag att filosofien har i USA ar; Envar sin egen lyckas smed.
Om du sedan lagger till denna soppa, masssmedias oerhorda inverkan pa det amerikanska folket, far du en battre bild. Olika gallupundersokningar som forevisas av de olika TV nyhetsbolagen som forsoker trumma upp intresse for ett "mellanval" och beroende pa vilket foretag som gor undersokningen och vilket politiskt parti som favoriseras publiceras olika resultat. En historisk bild pa mellanvalen visar att valdeltagande ar circa halften av presidentvalen som oftast inte nar over 40% strecket av rostberattigade.
Folk i USA are inte alltfor intresserade av politik, deras intressen ar mera religion, sport och underhallning. Det ska otroligt mycket till for att de ska "ga man ur huse" och krava forandringar.
Nar jag foljer kommentarerna i den svenska pressen och svensk TV, i den man jag kan ladda ner de olika bidragen rorande Amerikansk inrikespolitik, skakar jag ofta pa huvudet. Rasfragan verkar vara den som oftast dras fram och skillnaden mellan fattig och rik ar den andra. Visst forstar jag att den journalistiska uppfattningen som uttrycks bestar av ett par USA resor och resten ett hopkok av personliga ideer som ibland baseras pa den Amerikanska utrikespolitiken och den egna politiska uppfattningen allt som naturligtvis ar en helt annan sak.
Bosse, som slutledning maste jag saga att den s.k. besvikelsen pa predident Obama ligger pa precis samma niva nu infor mellanvalet, som besvikelsen pa president Clinton och president GW Bush. Att de sedan maste anvandas som "posterboys" nar det galler att entusiasmera folk att ga och rosta faller sig naturligt.
Personligen tror jag att demokraterna kommer att forlora majoriteten och republikanerna kommer att fa lite mer mojligheter att bestamma an genom filibustertekniken som de har tvingats till under de senaste 4 aren. Nar jag hade bott i USA ungefar ett ar och pa ett party borjade tala med en aldre man, fragade jag honom om just demokrater och republikaner som i mitt tycke representerade ganska precis samma sak, svarade han ungefar sa har; Vi har rad med fyra ar av demokrater for att de allra nodvandigaste soicala forbattningar maste ske, men sedan behover vi republikanerna for att business ska borja investera och profiten aterigen kan flyta. Det tog mig 25 ar att inse hur sant han hade.
Obama drog massvis med publicitet under sin valkampanj med budskapet "Change". Han har ocksa samma formaga som tex Billy Graham hade nar det galler att trollbinda publiken. Han var en ung, intelligent, valkladd och "affluent" man och nar det galler politik ar glasstaket fortfarande tumstjockt. McCain var for gammal och Mrs Clinton var av fel kon. Det var givet att demokraterna skulle vinna valet.
Nar han sedan flyttade in till Vita huset och borjade forsoka samarbeta med kongressen och senaten stotte han pa samma gamla problem som de flesta presidenter fore honom har gjort. Washington ar en segsliten varld av sig sjalv och alla smapavar som sitter dar representerar just sina egna valdistrikt och deras allra framsta "concern" ar att bli omvalda, inte nodvandigtvis att enas for att den ena eller den andra lagandringen ska komma till stand. Lagger man sedan till lobbyisterna som till stor del bestar av gamla representanter fran kongress och andra institutioner som for en redig summa pengar anvander sitt inflytande for an den ena och an den andra saken, ar ekvationen fardig for analys.
"Change" var for en del valjare, allman sjukforsakring och for andra ett avslutande pa kriget i Irak. Ordet "Change" innebar ocksa nagot nytt och farligt for Washington och darfor borde det bordlaggas och sandas till kommiteer for begravning i analyser och utredningar. Att sedan de konservativa, som behovde nagot nytt att attrahera folk med, beslot sig for att "valsigna" the teaparty, en av manga foreteelser som financieras av foretag och privatpersoner som av en eller annan anledning inte anser att "gemene man" behover tas om hand via lagstiftning och liknande regeringsbeslut. Kom ihag att filosofien har i USA ar; Envar sin egen lyckas smed.
Om du sedan lagger till denna soppa, masssmedias oerhorda inverkan pa det amerikanska folket, far du en battre bild. Olika gallupundersokningar som forevisas av de olika TV nyhetsbolagen som forsoker trumma upp intresse for ett "mellanval" och beroende pa vilket foretag som gor undersokningen och vilket politiskt parti som favoriseras publiceras olika resultat. En historisk bild pa mellanvalen visar att valdeltagande ar circa halften av presidentvalen som oftast inte nar over 40% strecket av rostberattigade.
Folk i USA are inte alltfor intresserade av politik, deras intressen ar mera religion, sport och underhallning. Det ska otroligt mycket till for att de ska "ga man ur huse" och krava forandringar.
Nar jag foljer kommentarerna i den svenska pressen och svensk TV, i den man jag kan ladda ner de olika bidragen rorande Amerikansk inrikespolitik, skakar jag ofta pa huvudet. Rasfragan verkar vara den som oftast dras fram och skillnaden mellan fattig och rik ar den andra. Visst forstar jag att den journalistiska uppfattningen som uttrycks bestar av ett par USA resor och resten ett hopkok av personliga ideer som ibland baseras pa den Amerikanska utrikespolitiken och den egna politiska uppfattningen allt som naturligtvis ar en helt annan sak.
Bosse, som slutledning maste jag saga att den s.k. besvikelsen pa predident Obama ligger pa precis samma niva nu infor mellanvalet, som besvikelsen pa president Clinton och president GW Bush. Att de sedan maste anvandas som "posterboys" nar det galler att entusiasmera folk att ga och rosta faller sig naturligt.
Personligen tror jag att demokraterna kommer att forlora majoriteten och republikanerna kommer att fa lite mer mojligheter att bestamma an genom filibustertekniken som de har tvingats till under de senaste 4 aren. Nar jag hade bott i USA ungefar ett ar och pa ett party borjade tala med en aldre man, fragade jag honom om just demokrater och republikaner som i mitt tycke representerade ganska precis samma sak, svarade han ungefar sa har; Vi har rad med fyra ar av demokrater for att de allra nodvandigaste soicala forbattningar maste ske, men sedan behover vi republikanerna for att business ska borja investera och profiten aterigen kan flyta. Det tog mig 25 ar att inse hur sant han hade.
No comments:
Post a Comment